Inlägg 417 – Bara en tanke angående HVT3A

Okej, ingen var intresserad att avslöja vart ni kommer ifrån. Okej. ;D

Sitter och tittar igenom bilderna från studenten, alldeles gråtfärdig. Jag har knappt tänkt på att klassen splittrats sedan den dagen, det har varit så mycket annat. Inte förrens idag, nästan en månad efter studenten, förstår jag hur mycket jag redan saknar alla. Har bara träffat en tjej sedan den 12 juni och inte ens då tänkte jag på att vi inte kommer sitta i samma klassrum denna höst.
Jag saknar verkligen alla, och då menar jag varenda kotte, även de i klassen som jag aldrig pratade med så mycket. Jag vet inte ens vad resten av klassen ska göra till hösten, medan jag själv ska plugga på halvtid eller något och kombinera det med jobb. Vilka kommer flytta härifrån, vilka kommer plugga vidare, vilka har redan fått jobb?

Vi har blivit vuxna nu tjejer, har tanken slagit er med? Alla dessa år tillsammans, tänk så mycket vi har gått igenom. Jag blir mörkrädd av tanken på att inte få ha mentorstid med er och Malin igen.
När jag började i HVT3a hösten 2006 var jag rätt säker på att jag inte skulle passa in i klassen alls. Jag började redan tänka på hur det skulle bli om jag gick till SYV och be om att få byta, och om jag skulle få gå kvar i Gävle med tanke på att jag bodde i en annan kommun och dåtidens regler. Var inte ensam om tanken fick jag reda på senare, så gott som alla i klassen hade samma tanke.
Jag började i en helt ny skola i en stad där jag inte kände någon, jag var lantistjejen som efter 16 år fortfarande inte visste vad foundation, kajal och puder var till för. Jag satt där i gympasalen P1 Polhemsskolan med min körtelfeber(som jag inte visste om vid det tillfället) och var till hundra procent säker på att jag skulle bli den som satt i ett hörn ensam utan någonting att säga i tre år. På bussen hem var jag tårögd, samtidigt som jag fick samtal från en läkare som sa att jag hade kötelfeber och sa att jag borde vara sängliggandes i några dagar, eftersom viruset spridit sig till lungor, njurar och lever. Kommer fortfarande ihåg hur förvånad han lät när jag berättade att jag redan klarat av en skoldag utan större problem. Vilket som, det hör inte hit.

Jag gav klassen en till chans, och en chans till, och en chans till. Största delen till alla chanser var att slippa Högbergsskolan i Tierp faktiskt om jag ska vara ärlig. Alla dessa chanser, gjorde att jag nu tre år senare sitter och gråter över att vi förmodligen aldrig kommer ses i samlad trupp igen. Ni har gjort så mycket för mig, mer än ni anar, och jag hoppas att det kommer ta mindre än 5-10 år innan vi ses igen. (även om jag som bekant aldrig är den som är bra på att anordna saker, vilket bör noteras)

Det finns människor från klassen som satt djupa spår hos mig, som jag alltid kommer att minnas. Anna, Emma, Tässan och Martina är de första jag kommer att tänka på. Jag vågar säga att ni är några av de som gjort att jag har ändrat mycket på mig, till det positiva. Jag har lärt mig mycket av er på olika sätt, från att respektera, till att släppa loss, till att bry mig om, till att försöka göra mig hörd. Och jag vet att ni har lärt er minst lika mycket från klassen, oavsett vilka det är som ni alltid kommer att minnas.

Det var egentligen bara en liten sak jag ville säga, men insåg att det inte skulle vara tillräckligt. Vilket som tror jag att ni förstår vad jag menar.
HVT3A – Tack för allt.

Detta kommer jag garanterat minnas som en av de bästa dagarna av mitt liv.
Och det tacke vare er.

Inlägg 416 – Nyfiken

Även om jag inte bloggar varje dag numera tittar jag dagligen på hur många läsare jag har. En del läsare blir slussade hit från Google, oftast efter att ha googlat på olika saker som har med stjärntecken och lejon att göra, andra vet jag inte alls vart dom kommer ifrån. Därför tänkte jag, oavsett hur ni hittat hit kan ni väl skriva hur det kommer sig? Vore intressant bara ändå, Nicke Nyfiken som jag är.

Jobbet går bra, Gävle drunknar och mitt humör känns lite bättre jämfört med igår. Det är två veckor och några dagar kvar tills Roysi är tillbaka i Sverige igen, då lovar jag att jag ska vara på bättre humör 24/7, även om det betyder att jag knappt bloggar alls.
Sommar = Bloggtorka.

Sova nu, det börjar bli sent även om det är för ljust för mig ute. Puss.

Inlägg 415 – God natt världen

Inte på humör längre, försöker ändå verka glad. Känns som att jag glider isär, vet inte vart jag har mig själv längre. Jag saknar och saknar, ändå var det mitt eget val att ge mig av igen.
Det är svårt att hålla tillbaka, det svider i ögonen. Jag hoppas någonstans att vi ses snart igen, och att du då fortfarande har öppna armar. Det jag skrev sög rent ut sagt, läst igenom det miljoner gånger nu och ser bara saker jag borde ha skrivit mer om. Jag önskar att jag hade skrivit en bok eller så, utan alla grammatiska fel och konstiga formuleringar förstås.

Men det är försent nu, det jag skrev är skrivet och hur det tolkades vet jag fortfarande inte. Jag har aldrig förväntat mig ett svar, ändå drömmer jag drömmer om det nästan varje natt. Ett mail jag inte kan öppna, hur mycket jag än klickar och slår på datorn. Antar att det bara är önsketänkande, för innerst inne vet jag att du inte är en sådan som svarar, om det nu inte råkar vara viktigt. Du accepterar, blinkar några gånger och skuttar vidare.

Jag vill krossa dig. Helvete, jag vill kunna såra jag med, utan att såra mig själv.
Du är borta hoppas jag, eller är det jag som är borta? Jag svamlar, borde sova egentligen. Jobbet kallar igen, dagarna plågar mig med tankar om dig precis som förr. Det finns inget ställe som påminner mig så mycket om dig som den arbetsplatsen, och då har du ändå aldrig varit där. Resten av min lilla värld är städad och ren, men denna fläck går inte bort.

Jag borde ge mig av så fort som möjligt, mitt nya liv kallar och jag lider av att kämpa emot.

Och till resten av världen som inte har en aning om vad jag surrar om: Jag mår bra, jag är trött och deprimerad bara. Ta inte er av min skit, hade jag haft papper och penna hade inte detta inlägg funnits.
Puss.

Inlägg 414 – Guess what?

Har varit död ett tag, och tänkte faktiskt vara död ett tag till. Tar ett tag att anpassa sig till vardagen igen förstår ni. Hemma runt denna tiden igår, var bara att kolla upp busstider och kasta sig i säng innan klockan ringde igen. Slut på semestern med andra ord.

Blöder lite näsblod, som alltid när jag börjar jobba av någon anledning. Sjukhuslukten tar väl kol på mig eller något, eller om det är damm. Hursom, jag hoppas att dessa tre veckor kommer gå lika fort som denna dagen gått. Nu är det nog dags att dregla lite på kudden, klockan ringer snart igen.

Puss.

Inlägg 413 – Same old story

Okej, sist skulle jag städa, och vad ska jag göra nu? Jo, städa.

Har varit fart på veckan, fest och fest igen med för mycket alkohol(så går det när Malin försöker supa ner engelsmannen, hon följde med i fallet?) och sånt. Magen är helt återställd, kanske klagade på att jag glömmer bort att äta ibland? Vet inte, men jag brukar faktiskt glömma bort att äta riktig mat, slinker lätt ner lite onyttigt “utan att jag märker det”.

Jag har dessvärre inte större tid att skriva så mycket mer, sitter i handduk och blött hår som behöver torkas innan jag drar på plasthandskarna och förklädet!
Puss.

Inlägg 412 – FÖRSÖKT städa

Jag har dragit mitt strå till stacken nu, haha. Kan inte sitta och tycka synd om mig själv hela dagen, därför drog jag på mig lite kläder för att kunna göra någonting åt röran här. Har diskat lite från Roys frukost, torkat bord, damsugit och bäddat lite slarvigt. Nu fattas det bara att få ordning på alla mina saker, och Roysi himself kommer hem om cirka 20 minuter.

Ingen farbror doktor idag med andra ord? Let’s hope not!
Nej, ska vi se vad jag kan göra med sakerna i min ägo som inte är livsviktiga? Är ju inte den människan som normalt har världens ordning kring mig, när det kommer till materiella ting. Kanske ska ta svennestolen jag hittade i en av skafferoberna och njuta på balkongen när jag är klar?

Den som lever får se. Puss.

Inlägg 411 – Vad händer?

Vaknade strax innan fem nu på morgonen och kunde inte röra mig. Pep lite till stackars Roy som inte hade någon aning om vad han skulle göra. Min mage gjorde ont igen, utan någon riktig förvarning. Har känt av det då och då det senaste halvåret, trodde det berodde på stressen för skolan men tydligen inte? Magsäcken och nedre delen av magen liksom knyter sig och sedan kan jag inte röra mig. Jaja, jag har inte dött av det i alla fall. *än*

Har hasat mig fram och tillbaka mellan säng, soffa och toan sedan dess, Roy passade upp på mig med olika piller och microkudde innan han var tvungen att ge sig av till skolan. Stackarn, han verkade verkligen orolig när han gav sig av.
Somnade ganska snabbt på soffan och vaknade av att någon knackade på dörren, kände inte för att öppna när jag bara låg i morgonrock storlek XXXL. Petat i mig lite drickyoughurt och lär väl svälja ett-två piller till. Sedan får vi se om det blir tvångsbesök hos farbror doktor eller om det räcker med en liten tupplur till.

Förresten, jag och Roy har varit tillsammans i ett år idag. Känns det bra att må dåligt då? Absolut inte!
Nu ska jag … svälja piller som sagt, och kanske klä på mig?

Inlägg 410 – Studentrummet igen

Har tillbringat några dagar här i Holland nu, vi har det mysigt utöver faktumet att Roy faktiskt måste vara i skolan till och från.

Resan hit gick bra, tog bussen från Tierp och därifrån ett tåg till Arlanda där jag var i flera timmar innan jag gick till gaten. Visst hade jag valt helt fel skor och blåsorna blev bara fler och fler (note to self: HA STRUMPOR I KLACKSKORNA NÄSTA GÅNG!) men jag kände mig lite vuxen. Första gången jag var helt själv på Arlanda, och jag klarade det galant! Försökte undvika kamerorna som spelade in för det där wannabe-Färjan programmet och tror jag klarade mig ganska bra, fick sitta och lyssna på några SVT-arbetare om deras resor hit och dit istället.
Hur som helst, flygresan gick galant och jag märkte inte av någonting eftersom jag koncentrerade mig på mitt DS. Hade en hel rad säten för mig själv så det fanns ingen risk för att jag skulle få panik heller för den delen. Innan jag visste ordet av det stog jag vid band 6 i Düsseldorf och väntade på min rosa IKEA-väska. (Note to self igen: Köp en större resväska!)

Lite tomt är det här i korridoren, om någon av Roys grannar är hemma är dom förmodligen inlåsta och pluggar till något prov eller så. Alla är trevliga som vanligt, även om vissa har haft svårt att förstå att jag inte pratar holländska, inte pluggar på något universitet och inte bor i korridoren. Folk verkar känna igen mig eller något.
Och eftersom jag inte har någonting att göra kanske jag ska plocka upp mina saker, som vanligt sprider jag ut mig överallt så fort jag börjar trivas. Efter det, ja, då hoppas jag på att få veta när Roy kommer hem. Vi måste planera de kommande dagarna, vi har någonting stort att fira.
Ett år tillsammans!

Hörreni, puss på er.

Inlägg 409 – Tom

Hela veckan har varit tomt på allt, sysslor som känslor. Eller ja, nu ljuger jag, jag har ju haft massa för mig och känt massa känslor, men ingenting som känns vidare positivt. Visst, nya leksaker har ju varit positivt men herre, hur gammal är jag då?

Jag saknar att prata, det har inte funnits någon tid för det alls. Det är därför det känns så tomt. Saknad på närhet trots att det var mindre än en vecka sedan jag stod och pussades på Arlanda. Har lärt mig med tiden att det kommer vara så här till och från i några år typ, vilket gör mig lite rädd för framtiden. Kan du påminna mig om att jag vill prata om framtiden senare? Har ju som sagt haft en stund på mig att tänka på den, jag som är livrädd för framtiden.

Snart åker jag, måndag, då kommer det bli bra igen va?

Gammal klassiker, love it still.

Inlägg 408 – Ny leksak makes me happy!

Blev väckt i förmiddags av pappa, fortfarande helg vilket betyder korta öppettider på Ica. Det var bara att kasta på sig det närmaste och åka ner för att hämta paket. Köpte ett Nintendo DS Lite för några dagar sedan, lagom till DSi släppts liksom. Inbillbar mig att det gör det lättare att hitta billiga grejer liksom. *not*

I alla fall, nördat lite Guitar Hero efter paketöppnandet, har inte införskaffat mig någonting annat än. Tänkte att det skulle vara bra tidsfördriv på planet liksom.
Köpte även en fin liten ask att transportera spelet i, tänkte försöka hitta en fin framsida till den.

Utöver det? Vädret är bra och jag sitter inne i hopp om att få fatt på Roy, har inte pratat på dagar ni vet. Därför jag sitter och skriver massa ointressant skit här you know. Glad över att någon står ut med det i alla fall, har ju ändå minst en läsare om dagen.

Gah, nu måste jag sluta, det börjar gå överstyr. Puss.