Inlägg 28 - Gammal fakta, typ.

Klockan är drygt 9:25, bussen ska komma om fem minuter och jag sitter här i busskuren med vårkänslor. Jag tittar ut mot 76:an och försöker se om det kommer någon buss där långtbortistan. Dock verkar inte farbror busscafför från Hållnäs (min yngsta farbror faktiskt) gilla det, han blockerade precis min utsikt.
Jag fick lite ångest över att jag inte bloggade igår, men jag hade verkligen ingen inspiration och är trött på att bara berätta om mina halvt tråkiga vardagar. Så nu sitter jag och skriver dagens blogginlägg i min Musse Pigg-kalender fleeera timmar innan jag kan publicera det, då kan jag kommentera mig själv efteråt samtidigt som jag skriver ner allting.
Det är vår här nu på riktigt, jag sitter med endast ett par leggings på benen, samma med de tjejer som står häromkring. I mina öron sjunger Coca Carola om bomber och barn. och helt plötsligt sitter jag på bussen och snorar. Självklart tänkte jag mig inte för och satte mig på solsidan där man måste ta i de äckliga gardinerna för att täcka det fina vårvädret ute. Annars kommer jag svettas ihjäl.
Idag hade vi sovmorgon till halv tolv, men den enda bussen jag kan ta är framme vid skolan runt 10:40. Jag överlever, jag kan alltid börja jobba i väntan på att lektion ska börja. Högst upp på schemat idag står det virkning, och efter det textilkonfektion. Min virkade filt är elak, jag måste riva upp stora delar av den och göra om, fast egentligen får jag skylle mig själv som inte är tillräckligt noggrann.
Textilkonfektionen däremot kommer nog att vara rolig idag, jag och Anna köpte snören till korsetterna som vi ska försöka få i idag. (Om någon vet exakt hur man snörar en korsett så skulle jag bli glad över att få tips.)

Jag vill bara säga tack till alla mina vänner, ni anar inte hur mycket jag uppskattar att ni finns där även om jag inte alltid finns på samma sätt för er. Ni vet att jag bryr mig om er va? Den dagen jag kan så ska jag ge er allt som ni har gett mig, jag ska få er minst lika glada som ni har fått mig att vara. Speciellt tack till dig, Fredrik. Du gav mig all den kärlek jag alltid har behövt, och nu när du inte kan det längre gör du så mycket bara för att få mig att orka. Vi har redan pratat lite om det, så mer behöver jag nog inte säga.
Jag är inte helt utan kärlek nu, jag har någon som tycker om mig oerhört mycket och enligt honom så är han beredd att ge mig allt det jag saknat de senaste sju-åtta månaderna. Jag är glad över att få lärt känna honom och att vi har blivit så pass bra vänner på drygt fyra månader, även om jag är säker på att jag kommer svimma den dagen vi ses.
Hörrni, ni vet att jag älskar er alla va? Även om jag bara nämner två personer nu så är ni minst lika bra! Ni alla har små speciella platser hos mig, och så vitt jag vet för stunden så kommer ni alltid att ha det.

Nu har jag åkt drygt halva bussresan, och skrivit drygt sju sidor i min lilla kalender (ungefär en sida i mitt stora block). Jag väöjer mina ord väl, men nu tänker jag njuta av Stone Sour resten av resan.
Det komiska är att jag aldrig tittat upp mot vägen sedan jag satte mig på bussen idag, det brukar resultera i åksjuka men hittills har jag klarat mig!
Aja, puss på er!

*20:50*
Haha, det blev lite mer text än jag trodde åtminstonde. Denna dagen har faktiskt varit lika bra hela tiden, inte så mycket motgångar alls. Jag såg massa fina blåsippor idag i ett dike i Skutskär, underbart. Sedan när jag väl kom till skolan pillade jag upp allting som var fel på filten och gjorde om det, snart kommer det vara fixat. Tillochmed att snöra korsetten gick bra, jag tror faktiskt att det tillochmed blev så som en korsett ska vara. Imorgon ska jag sy fast en plös på den och sedan får den ligga en stund medans jag fortsätter på min kollektion. Det är även tänkt att jag ska klippa ut tyg till mina byxor imorgon.
Nu har jag fått bekräftat att det är en avslutningsklänning jag ska sy till en tjej, ska se till att bli klar med den helgen innan skolavslutningen så vi hinner prova den lite innan det är dags. För det är ju inte lätt att ta sig till Falun direkt.

Men det känns som att jag skrivit tillräckligt mycket redan, någon måste ju orka läsa igenom allting. Det kändes faktiskt lite kul att skriva på morgonen om vad man förväntar sig av dagen och sedan snabbt kunna fastställa hutvida man hade fel eller inte på kvällen. Kanske jag gör det någon gång igen, och jag hoppas att någon tar åt sig av mitt lilla erkännande där på slutet. =)