Sparat under: Uncategorized
Okej, jag är inte direkt på humör idag. Men mamma gav mig precis påsen med Werther’s orginal som vi köpte igår som jag hade glömt bort. Lite socker blir man altid glad av.
Idag har jag ärligt talat inte gjort ett dugg. Jag har övningskört för första gången iår (är inte sådär jättepigg på att köra, pinade mig ut i bilen), sedan kom en kompis över på snabbvisit och försökte få ut mig. Hon misslyckades.
Det är sååååå synd om dagens ungdomar. Man känner så hård press på sig och alla mår dåligt. Usch och fy vad hemskt. Det måste ju verkligen ha varit lättare att vara tonåring för 30 år sedan. *not*
Alltså, att komma och påstå att det är så stor press på sig när det gäller festande och plugg är ju helt befängt. Det är väl inte så svårt att plugga om man haft den disciplinen sedan barnsben. Mycket av den matematik jag läste i slutet på högstadiet lärde sig pappa helt utan problem innan han gick i sexan. Och festande? Ingen kommentar.
I den svenska skolan är det viktigaste att elever trivs, det är inte ens viktigt att lära sig någonting längre. Jag läste för några år sedan om en kille som gick i åttan och inte hade lärt sig läsa, hur ofta kan en lärare inte upptäcka detta och ge hjälp och stöd i tid? Dessutom har dom ingen respekt för lärare numera, lärare är bara dumma i huvudet som står där och babblar om någonting tråkigt hela dagarna. Ingen tanke på att du faktiskt ska kunna detta senare i ditt arbetsliv.
Kanske det är det nordiska klimatets fel att alla ungdomar i Sverige är deprimerade och inte orkar gå i skolan? Av de få kontakter jag har utomlands i de europeiska länderna låter det helt befängt med att man inte kallar sin lärare för ”mr”, ”mrs” eller att sitta med en mössa långt nerdragen för ansiktet.
Jag hoppades på att denna lilla avskrivning skulle få mig att lugna ner mig, men det gjorde den inte. Usch, jag får försöka hitta på någonting annat. Typ leta efter sudd till morgondagens nationella prov i EnB. Lycka till med mig, lilla svenska deprimerande gymansieelev.
