Nyss skrev jag att jag skulle göra mig i ordning för att gå iväg till skolan, men jag mååååste bara få ur mig det här!
VAD kan en kille planera för en tjej(mig) utifrån att fråga vilken vinsort man föredrar? Och dessutom be en(mig) att absolut inte boka in mig på någonting under vecka 7? Jag menar, vad kan man göra med vin varje dag under en hel vecka? Eller är det någonting jag har missat med den veckan? Dessutom pluggar vi båda rätt hårt i denna period så det måste vara någonting på hemmaplan…
Jag har försökt att pressa ur mer information men det är som att prata med en sten… Jag frågade till och med om han planerar att förgifta/mörda mig och han svarar med att han inte tänker säga någonting…. GAH! Jag blir nyfiken, frustrerad, glad och lite smått irriterad på samma gång. Alldeles för mycket för mig att hantera på en gång, haha!

Jag vill veta vad han har i görningen samtidigt som det är mycket roligare om det är en överraskning. Men att grabben inte ens ger mig en uns till ledtråd, BAH! Haha… Jaja, jag lär väl uppdatera er på vad det var för överraskning, fram till dess är det bara att spekulera på.
Puss igen!

Från partyt igår; utmaning göra snöängel utan byxor, skor och strumpor…

Nog om det, vi fortsätter med awesomeness! I natt sov jag i min egna säng för första gången på ett par dagar, lite småfull med lycklig. Nätterna innan dess spenderade jag hos ett fint hjärta då min kära roomie var ute och härjade på Östersjön. Jag hatar att sova ensam i denna lägenheten, så det var skönt att kunna sova hemma hos någon annan.

Min mamma är nog världens bästa. Jag tappade bort mitt bankkort för ett tag sedan och hon skulle komma in med mitt nya i fredags men glömde det, och istället betalade hon all mat plus en matberedare, en mixer OCH kurslitteratur åt mig. Hur najs är inte det?

Awesomeness fortsätter med att vi hade en exklusiv provspelning igår på ett fyllespel som min granne har uppfunnit och som jag och en till varit med på ett hörn och utvecklat. Lite segt var det i början, men det släppte rätt fort och plötsligt satt folk utan byxor med strumpor på händerna och skrattade. Underbar förfest om ni frågar mig! Efter förfesten hoppade jag hem till mig, större delen drog ut på krogen men jag valde att njuta av mitt lyckliga tillstånd hemma. Väl hemma kokade jag ägg och fikade med roomie till sent på natten, också väldigt skön avslutning även om man sluddrade lite!

Nu ska jag strax ge mig av till skolan för att jobba lite i verkstaden, tänkte att jag skulle fräscha till mig lite först och få i mig mat. Ni anar inte hur jäkla skönt det är att inte vara ett dugg bakis för en gångs skull! Tycker alltid att man ligger och mår kasst på söndagar annars…

Dessutom håller jag på att töja ett till hål i mitt ”töjöra”. Har ett 8mm hål sedan tidigare och nu tänkte jag fortsätta på andra hålet, kommer bli så fint med en 8a och en 4a sen! Kändes lite dumt att jag gick från 1,6 mm till 3 mm igår, men det verkar inte som att någonting har spruckit i alla fall, skönt!

Puss på er!

De senaste månaderna har mina känslor verkligen varit röriga, i väntan på att uppleva något underbart från det förflutna har nutiden erbjudit någonting som i slutändan till och med kan vara bättre än det jag upplevt tidigare. Jag har övervägt fördelar med nackdelar och kommit fram till att jag analyserar för mycket. När mitt hjärta krossades för första gången i mitt liv sa farmor ”Om det är menat att det ska bli ni så blir det ni i slutändan”, därför tänker jag inte låta någonting nytt glida genom fingrarna bara för att jag vill leva i det gamla. Det låter snurrigt, jag vet, men jag kan inte förklara det bättre.

Det är så skönt att vara i någon form av dejting-stadium med någon, på riktigt. De som känner mig vet att jag brukar kasta mig in i förhållanden så fort jag får chansen, men nu för första gången i mitt liv så tar jag det lugnt och verkligen känner efter hur allting känns. Många av mina vänner frågar vad det är som är på gång, och någonstans känns det underbart att säga ”Jag vet inte” eller ”Vi får se vart det leder”. Nog för att vi tycker om varandras sällskap och går bra ihop, men i slutändan behöver det inte betyda att det blir någon form av kärleksförhållande. Just nu njuter vi av varandras sällskap, så får vi se vart det leder. Vem kunde ana att högskolan skulle ha så mycket spännande att bjuda på, även utanför skoltiden?

Happy is a choice, choose happiness.
Pusspuss!

Mamma: Min mamma är runt 45, perfekt ålder tycker jag! Hon har jobbat som mattant i drygt tio år och är populärast bland barnen på skolan, varje gång jag kommer hem och hälsar på så har hon fått nya fina teckningar från barnen där det står att hon är VÄRLDENS bästa mattant. Slå den om ni kan, inte många som har en så duktig mamma som jag har! En stark kvinna som förmodligen varit med om saker jag aldrig skulle kunna tänka mig i livet.
Pappa: Min far börjar närma sig 60 och ser nästan ut som ett lapptäcke under kläderna(som han själv har sagt). Två höftledsproteser har han hunnit få och dessutom tagit bort gallan, det var jobbigt där en period men nu är han nästan som ny! Minns jag inte helt fel startade han sin karriär som brandman och hamnade sedan på Forsmarks kraftverk när det öppnade och sedan dess har han varit kvar där. Numera jobbar han med brandsäkerheten på kärnkraftverket, tufft jobb med många resor runt om i landet!
Bror 1(biologisk): Han är fyra år äldre än mig, bor fortfarande hemma men verkar ha mycket mål här i livet. Just nu är han anställd som sanerare på Forsmarks kraftverk men har även hunnit med att jobba i Stockholm ett tag för ett annat sanerarföretag. Han gillar att träna där bland annat cykling och gym tar störst plats. Ishockey är ett annat intresse med NHL i centrum, flera gånger har han flugit över Atlanten för att se några matcher kring New York och annat.
Bror 2(icke biologisk): Det är här det snurrar till sig, jag har sån vana att kalla Emil för bror då han alltid funnits där för mig när jag behövt honom, precis som en bror. Andra skulle ”bara” kalla honom för bästa vän, men för mig är han mycket mer än så. Han pluggar i Falun och har precis flyttat från sina föräldrar. Även han har många mål här i livet och jag är så himla glad över att ha honom i mitt liv. Det finns så mycket som jag skulle missat här i livet om jag inte kunnat fråga honom om råd.
Katten: Tarzan är min bebis, jag har haft honom sedan jag gick i åttonde klass. Han har en stark personlighet och bandet han och jag har är inte många som förstår. När jag kommer hem till mina föräldrar(där han bor) så kommer han alltid springandes ut i hallen och pratar med mig när jag klivit innanför dörren, och sedan slåss vi om sängen i mitt gamla rum tills jag åker hem till Gävle igen. Han vet när jag mår dåligt, det är så underbart att ha någon som kommer och pussar en på kinden och liksom bekräftar att allt kommer bli bra i slutändan.
Kombon: Jag brukade kalla Linnéa för sambo, men har fått reda på nu på senare tid att det tydligen heter kombo när man bara är rumskompisar. Vi har känt varandra sedan mina föräldrar flyttade till kvarteret där jag vuxit upp och i somras bestämde vi oss för att flytta ihop i en lägenhet i Gävle efter att jag varit i Australien i ett halvår. Hon är en av mina bästa vänner, en vän som jag aldrig varit osams med. Därför känns det så bra att dela min första riktiga bostad med henne.

Här har ni den viktigaste delen i min familj, sedan finns det såklart flera, men det skulle ta så lång tid att skriva om allihopa så jag får i så fall utöka listan senare.
Puss påer.

Kvällen slutade med att Linnéa däckade sött inne i sin säng, studentföreningens toast däckade i min säng och jag följde med en kompis hem och sov hos honom. Fem av fem geléhallon!

Idag tog det typ hundra år innan jag tog mig hem, var så skönt att ligga och bara vara bakis ett tag. När jag kom hem blev det en sovstund i soffan ett tag och nu gör jag Linnéa sällskap för att hon mår illa och inte vill spy ensam. Vad gör man inte för sin kära kombo! (Att hon fiser, rapar och äter banan samtidigt är smällar man får ta.)

Du.gör.mig.så.förvirrad.

Puss.

Har jag förlorat dig? Vad händer i ditt huvud, tänker du någonsin på mig? Ses vi igen? Det har gått snart tolv månader sedan vi sa hej då, det känns som hundra år sedan. Tre månader efter vårat avsked visste jag med säkerhet vad jag kände, men dina känslor är fortfarande ett stort frågetecken för mig. Det jag går igenom nu trodde jag skulle vara ett sätt att gå vidare, men du snurrar där bak i mitt huvud och jag tror att allt kommer sluta med att jag krossar en oskyldig mans hjärta.
Förlåt.

På lördag är det fest igen, dock får jag kväljningar bara av att tänka på alkohol så det blir en rätt lugn kväll för mig. Dessutom kommer det folk som jag inte känner sådär jättebra, kan vara skönt att ha kontroll då.

2012 hoppas jag blir en bra fortsättning på 2011, som hittills varit mitt favoritår.
Ett nyårslöfte kan man säga att jag har, och det är att vara mer tydlig mot andra människor i såna situationer som jag är i just nu. Jag vill trots allt vänta på det rätta och inte kasta in mig i något för att känna att det var ”det första bästa”. Tror vi alla skulle vinna på det i längden.

En sak måste jag erkänna innan jag går, jag saknar pricken. Med pricken mådde jag bra, det fanns ingen tvivlan på om jag gjorde rätt eller  fel. Så himla dumt att vi träffades vid så fel tidpunkt i livet, hoppas att ”rätt tidpunkt” kommer komma i framtiden. Jag trodde att jag hade kommit över allt detta, men för ett halvår sedan insåg jag att jag bara hade tryckt bort det värsta. Jag tar det långsamt som sagt.

Puss.

Lär borsta tänderna och fixa det sista nu innan det är dags för förfest. Puss!

Jag uppdaterar inte lika mycket nu längre som jag gjorde innan, beror mest på tidsbrist. Psyket mår inte riktigt hundra och stress/press är rätt hög just nu. Just nu så försöker jag utveckla leksaker till autistiska barn, väldigt svårt och kräver mycket energi men jag tror att jag kan uppnå ett hyfsat resultat.

Jag har känslor, oväntat va? Jag är förvirrad, oväntat va? Det är inte mycket som har ändrats på den fronten egentligen. Jag intalar mig själv att jag just nu är ensam även fast folk omkring mig pratar om annat. Jag vet hur saker och ting kommer att sluta om jag intalar mig annat, jag har inte tid att bli mer sårad. Någon gång under början av nästa år kan det komma att bli annorlunda, men det kommer jag inte kunna veta mer om fören då. Kan vara så att jag bara arbetat upp någon form av förhoppning och glorifierat någon som jag en gång tyckte om väldigt mycket och passade väldigt bra med.
Någonstans var denna blogg till för att folk omkring mig skulle kunna förstå mig när jag inte kan göra mig förstådd i verkliga livet, men som det ser ut just nu gör jag det bara mer och mer krångligt för alla som försöker. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, ibland är ångesten så stor att jag inte ens kan stå upp(som idag), andra dagar verkar jag vara världens lyckligaste människa. Det är väl inte mycket ovanligare än hur det är för andra människor här i världen, men min onda cirkel blir bara värre och värre ju fler varv jag snurrar i den. Jag vill verkligen förstå VARFÖR, och när jag inte kan så mår jag bara sämre.
Jag behöver sova nu. Puss.

Puss